ProZ.com translation contests »
2014 annual ProZ.com translation contest: "Celebrations" » English to Swedish » Entry by Ulf Samuelsson


Source text in English

Translation by Ulf Samuelsson (#21218)

Who cast that first fateful tomato that started the La Tomatina revolution? The reality is no one knows. Maybe it was an anti-Franco rebellion, or a carnival that got out of hand. According to the most popular version of the story, during the 1945 festival of Los Gigantes (a giant paper mâché puppet parade), locals were looking to stage a brawl to get some attention. They happened upon a vegetable cart nearby and started hurling ripe tomatoes. Innocent onlookers got involved until the scene escalated into a massive melee of flying fruit. The instigators had to repay the tomato vendors, but that didn't stop the recurrence of more tomato fights—and the birth of a new tradition.

Fearful of an unruly escalation, authorities enacted, relaxed, and then reinstated a series of bans in the 1950s. In 1951, locals who defied the law were imprisoned until public outcry called for their release. The most famous effrontery to the tomato bans happened in 1957 when proponents held a mock tomato funeral complete with a coffin and procession. After 1957, the local government decided to roll with the punches, set a few rules in place, and embraced the wacky tradition.

Though the tomatoes take center stage, a week of festivities lead up to the final showdown. It's a celebration of Buñol's patron saints, the Virgin Mary and St. Louis Bertrand, with street parades, music, and fireworks in joyous Spanish fashion. To build up your strength for the impending brawl, an epic paella is served on the eve of the battle, showcasing an iconic Valencian dish of rice, seafood, saffron, and olive oil.

Today, this unfettered festival has some measure of order. Organizers have gone so far as to cultivate a special variety of unpalatable tomatoes just for the annual event. Festivities kick off around 10 a.m. when participants race to grab a ham fixed atop a greasy pole. Onlookers hose the scramblers with water while singing and dancing in the streets. When the church bell strikes noon, trucks packed with tomatoes roll into town, while chants of "To-ma-te, to-ma-te!" reach a crescendo.

Then, with the firing of a water cannon, the main event begins. That's the green light for crushing and launching tomatoes in all-out attacks against fellow participants. Long distance tomato lobbers, point-blank assassins, and medium range hook shots. Whatever your technique, by the time it's over, you will look (and feel) quite different. Nearly an hour later, tomato-soaked bombers are left to play in a sea of squishy street salsa with little left resembling a tomato to be found. A second cannon shot signals the end of the battle.
Vem var det som kastade den ödesdigra första tomat som startade tomatrevolutionen Tomatina? Det är det ingen som vet. Kanske det var ett uppror mot Francos regim eller en karneval som spårade ur. Den populära versionen av hur det gick till är däremot att lokalbefolkningen 1945 under festivalen ”Los Gigantes” (en parad med jättestora marionetter av papier-maché) bestämde sig för att arrangera ett bråk för att få uppmärksamhet. I närheten fanns det då en grönsaksvagn och de började kasta mogna tomater på varandra. Oskyldiga åskådare blev inblandade och det urartade till en enda kalabalik med flygande frukter. Anstiftarna fick betala allt till tomatförsäljarna, men det hindrade inte att det uppstod fler tomatbråk – och en ny tradition var född.

Myndigheterna befarade att oroligheterna skulle trappas upp och beslutade om förbud, hävde sedan förbudet och återinförde det igen upprepade gånger under 1950-talet. År 1951 blev några som trotsade lagen fängslade tills folkopinionen drev fram deras frigivning. Den mest kända protesten mot förbuden skedde 1957, då förespråkare iscensatte en fiktiv begravning av en tomat, komplett med en kista och begravningsprocession. Efter 1957 beslutade de lokala myndigheterna att ta det som det kommer, uppställa några regler och låta den galna traditionen ha sin gång.

Även om tomaterna står i centrum är slutstriden kulmen efter en veckas festligheter. Allt anordnas som en hyllning till Buñols skyddshelgon, Jungfru Maria och S:t Louis Bertrand, och man firar med gatuparader, musik och fyrverkerier – på uppsluppet spanskt vis. För att stärka sig inför den förestående striden serveras en fantastisk paella kvällen före sammandrabbningen, en magnifik valenciansk maträtt bestående av ris, fisk och skaldjur, saffran och olivolja.

Idag har denna ohämmade festival ett visst mått av ordning och arrangörerna har gått så långt som att odla en speciell typ av osmakliga tomater enbart för den årliga händelsen. Festligheterna inleds omkring klockan 10 på morgonen då några deltagare tävlar om att hinna först till en skinka som fästs högst upp på en infettad påle. Åskådarna spolar vatten med vattenslangar över de klättrande samtidigt som man sjunger och dansar på gatorna. När kyrkklockan slår tolv körs lastbilar packade med tomater in i staden medan folk börjar sjunga ”to-ma-te, to-ma-te!” allt högre och högre.

När sedan en vattenkanon avfyras så är det klartecknet till att huvudhändelsen har börjat. Det är då fritt fram att börja krossa tomater och kasta mot de andra deltagarna så gott man kan. Långdistanslobbar, tomat rakt på motståndaren eller medeldistanskast – oavsett vilken teknik som används kommer du när det är över att se ut (och känna dig) helt annorlunda. Nästan en timme efter starten finns de tomatindränkta kastarna kvar i ett hav av kladdig sås som inte påminner mycket om tomater. Vattenkanonen avfyras igen, och det signalerar slutet på tomatstriden.


Discuss this entry