Who cast that first fateful tomato that started the La Tomatina revolution? The reality is no one knows. Maybe it was an anti-Franco rebellion, or a carnival that got out of hand. According to the most popular version of the story, during the 1945 festival of Los Gigantes (a giant paper mâché puppet parade), locals were looking to stage a brawl to get some attention. They happened upon a vegetable cart nearby and started hurling ripe tomatoes. Innocent onlookers got involved until the scene escalated into a massive melee of flying fruit. The instigators had to repay the tomato vendors, but that didn't stop the recurrence of more tomato fights—and the birth of a new tradition.
Fearful of an unruly escalation, authorities enacted, relaxed, and then reinstated a series of bans in the 1950s. In 1951, locals who defied the law were imprisoned until public outcry called for their release. The most famous effrontery to the tomato bans happened in 1957 when proponents held a mock tomato funeral complete with a coffin and procession. After 1957, the local government decided to roll with the punches, set a few rules in place, and embraced the wacky tradition.
Though the tomatoes take center stage, a week of festivities lead up to the final showdown. It's a celebration of Buñol's patron saints, the Virgin Mary and St. Louis Bertrand, with street parades, music, and fireworks in joyous Spanish fashion. To build up your strength for the impending brawl, an epic paella is served on the eve of the battle, showcasing an iconic Valencian dish of rice, seafood, saffron, and olive oil.
Today, this unfettered festival has some measure of order. Organizers have gone so far as to cultivate a special variety of unpalatable tomatoes just for the annual event. Festivities kick off around 10 a.m. when participants race to grab a ham fixed atop a greasy pole. Onlookers hose the scramblers with water while singing and dancing in the streets. When the church bell strikes noon, trucks packed with tomatoes roll into town, while chants of "To-ma-te, to-ma-te!" reach a crescendo.
Then, with the firing of a water cannon, the main event begins. That's the green light for crushing and launching tomatoes in all-out attacks against fellow participants. Long distance tomato lobbers, point-blank assassins, and medium range hook shots. Whatever your technique, by the time it's over, you will look (and feel) quite different. Nearly an hour later, tomato-soaked bombers are left to play in a sea of squishy street salsa with little left resembling a tomato to be found. A second cannon shot signals the end of the battle. | Vem kastade den första ödesdigra tomaten som startade La Tomatina-revolutionen? Faktum är att ingen vet. Kanske handlade det om ett uppror mot Franco, eller kanske var det en karneval som spårade ur. Enligt den populäraste historieversionen ville några av traktens invånare iscensätta ett bråk för att väcka uppmärksamhet under 1945 års Los Gigantes-festival (en parad med enorma dockor av papier-maché). I närheten råkade de hitta en grönsakskärra och började kasta mogna tomater. Oskyldiga åskådare blev inblandade och det hela trappades upp tills tomater flög omkring i ren kalabalik. Anstiftarna fick lov att gottgöra tomatförsäljarna, men det hindrade inte att tomatkriget upprepades och att en ny tradition föddes. I fruktan för att oroligheterna skulle eskalera införde myndigheterna en rad förbud som sedan mildrades innan de åter skärptes på 1950-talet. År 1951 hölls några ortsbor som trotsade lagen fängslade tills en upprörd allmänhet krävde att de skulle friges. Det mest kända förlöjligandet av tomatförbudet skedde 1957 när några motståndsanhängare höll en parodisk tomatbegravning med kista och begravningsfölje. Efter 1957 beslutade sig de lokala myndigheterna för att vika ner sig och sedan man infört ett antal förhållningsregler tog man den excentriska traditionen till sig. Även om tomaterna står i centrum så är veckan som leder fram till den slutliga kraftmätningen fylld av festligheter. Buñols skyddshelgon, jungfru Maria och San Luis Bertrán, firas med processioner längs gatorna, musik och fyrverkerier på uppsluppet spanskt manér. För att bygga upp styrkan inför den annalkande fajten serverar man kvällen före drabbningen en enorm paella och visar upp denna berömda valenciska rätt som innehåller ris, fisk och skaldjur, saffran och olivolja. I dag har denna befriade festival ett visst mått av ordning, och arrangörerna har gått så långt som att odla en särskild sorts illasmakande tomat enbart för detta årliga evenemang. Festligheterna startar vid tiotiden på förmiddagen, då deltagarna tävlar om att få tag på en skinka som är fäst högst uppe på en oljad påle. Åskådarna sprutar vatten på klättrarna, alltmedan det sjungs och dansas på gatorna. När kyrkklockorna slår tolv rullar lastbilar fyllda med tomater in i staden medan de taktfasta ropen "to-ma-te, to-ma-te!" når sitt crescendo. Sedan, när en vattenkanon fyras av, startar själva huvudattraktionen. Då är det fritt fram att börja krossa och kasta tomater för fulla muggar på de andra deltagarna. Långdistanskast, lömska smygattentat och medeldistanslobbar. Oavsett teknik ser man ut (och känner sig) som en ny människa när det hela är över. Nästan en timme senare kan de tomatindränkta bombarna tumla runt i en klafsig gatusalsa där inte mycket som liknar en hel tomat står att finna. Ett andra kanonskott tillkännager att slaget är över. |